Kettilsdotter

Hanson i London – Middle of Nowhere

Det är länge sedan nu – nästan 3 månader!! – och jag har fortfarande inte skrivit någon konsertrapport från mina fem Hansonkonserter i London! Jag skäms. Men nu är det dags för dem! Först ut är den första kvällen: Middle of Nowhere.

Ankomsten till London var problemfri. Vi var ett stort gäng tjejer från Sverige som reste tillsammans och checkade in tillsammans på samma vandrarhem – Generator Hostel London. Ett ställe som jag inte har något emot att bo på fler gånger. Jag, min syster och två kompisar bodde tillsammans i ett fyrbäddsrum, och det var helt okej med tanke på det relativt billiga priset.

Konsertdagen finns det både positiva och negativa saker att säga om. Vi var några stycken som gick på lite Harry Potter-sightseeing på förmiddagen (hur kan man låta bli när man är i London, liksom?) och sedan kom vi till King’s College strax före halv ett. De hade ett kösystem och jag blev nr 50 – den sista köande som fick nummer. Men inte helt oväntat fungerade inte kösystemet särskilt bra under dagen…

Strax efter oss kom ett gäng på 10-15 andra svenska Hansonfans till kön och det blev en spontan TBS-dansövning. Jag hade inte övat särskilt mycket innan jag reste till London, men det visade sig att många andra var totala nybörjare, men vi hade lika roligt allihop ändå! Och vi hade bra dansledare. 😉 Roligast av allt var att medan vi dansade där på gatan med Thinking ’Bout Something på högsta volym, så kom Isaac dit i en taxi! Han skrattade när han klev ur… Haha!

Konsertbiljetterna skulle vi få hämta ut på plats, klockan 13 var det sagt. Hanson time, igen… Den nya tiden blev kl 16. Strax efter kl 17 var det dags för min grupp att hämta våra biljetter. De två äldsta systrarna Hanson skötte utdelningen av biljetter och The Story-pass. Vilken känsla att hålla i biljetterna och hänga passet kring halsen! Fantastiskt!

Sedan var det bara några timmars väntan till. Insläppet började strax före kl 18, bara en trekvart försenat… Vi släpptes in i grupper och fick gå igenom flera biljettkontroller plus få en stämpel på handen. Vi tog hissen till fjärde våningen (som egentligen var den sjätte våningen) där klubben låg, och hamnade på femte raden framför scenen. Vi ställde oss mitt framför scenen, och under The Story såg jag bra men under konserten fick jag sämre sikt då det var mycket trängsel (många fler fans då…).

The Story var helt underbart att vara på. Jag är så glad att jag köpte de biljetterna! Det började kl 19 och höll på en knapp timme – men det kändes som en kvart. Att se Hanson på så nära håll och höra dem prata med oss på det här sättet kändes så surrealistiskt! Mycket av det de berättade hade jag hört tidigare – om hur de började med musik, spelade in sina första demoskivor, första spelningen osv. Men det här var ändå speciellt, för det här var live, och kryddat med extra detaljer och en massa skämt… Jag minns särskilt när de berättade om varuhusincidenten och Zac berättade hur han hamnade efter på vägen ut och hamnade på golvet med tjejer över sig – publiken utbrast ”Aww!” och han svarade ”That’s not an ’aww’, that’s an ’aargh, I don’t wanna go yet!'”

De sjöng också lite av Boomerang, Rain och Lonely Boy, och publiken sjöng med så Taylor försökte tysta ner oss så de skulle få sjunga själva… Vi fick också en lång utläggning om hur Yearbook skapades som en reaktion mot en idé om en hippielåt, Free Girl, som de inte ville skriva.

Lokalen var nästan överfull när konserten började kl 21. Jag såg mest armar och huvuden framför mig, vilket resulterade i mindre bra foton och väldigt korta videoklipp, inte en enda hel låt fastän jag hade tänkt det. Men istället såg jag till att njuta så mycket jag kunde av konserten.

Och det var en fantastisk konsert. Bara känslan av att äntligen få höra de här låtarna live, de låtar som jag växte upp med, de som fick mig att börja älska musik (och Hanson) så som jag gör. En helt otrolig känsla. Och att vara så nära killarna att man ser känslan i deras ansikten när de sjunger, och veta att det är inte en dvd, det är på riktigt!

Det är lite svårt att välja ut en höjdpunkt under konserten, dels för att jag sett så fram emot varenda låt och jag tycker om alla så mycket, och hela konserten var så fantastisk. Men jag blev tårögd under With You In Your Dreams och I Will Come To You, grät under Weird (helt väntat, den rör alltid upp så mycket känslor inom mig), och Gimme Some Lovin’ som extranummer var riktigt kul!

Efter konserten köade vi länge till merchandisebordet där jag köpte 5 of 5-tröjan, och sedan vände vi åter mot vandrarhemmet i ösregnet – vi hittade nästan rätt buss att åka med…

Det var konsert 1 av 5! Fler rapporter kommer – plus videor om jag lyckas få upp dem på YouTube.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *