Treårsdag
Tänk, idag är det precis på dagen tre år sedan jag såg Tokio Hotel för första gången. Det var i Hannover, 5 maj 2007. Biljetterna köpte jag strax efter jul 2006, bara två veckor efter att jag för första gången hört deras låtar. Så blev turnén uppskjuten och några konserter flyttades, bland annat min. Därför kunde inte min syster följa med som det var tänkt från början, utan jag åkte med en annan tjej.
Resan var mycket händelserik, och jag kommer inte att göra en liknande resa igen! Buss från Örebro till Malmö, där blev det en panikartad taxifärd då vi upptäckte att vi var på fel bussterminal. Hann till bussen, som blev försenad, men vi hann ändå med färjan över till fastlandet. Buss genom Tyskland, paus och bensträckare i Hamburg vid femtiden, soluppgång mellan Hamburg och Hannover. Otroligt vackert, det kommer jag aldrig att glömma! Framme i Hannover vid sjutiden på morgonen. Vi fräschade till oss lite inne på toaletten på centralstationen, köpte frukost och utforskade sedan staden under dagen. Kring middagstid tog vi spårvagnen till konsertarenan och tillbringade mesta tiden vid grindarna på baksidan med några andra fans som pratade med vakterna.
Vädret var helt underbart, men jag var ändå glad att vi hade sittplatser, för jag hade inte klarat av att köa där, inte på min första konsert. Våra platser var bra, tror vi satt i tredje sektionen från scenen räknat, på Toms sida (vänster sida). Det var en fantastisk konsert, en otrolig upplevelse! Jag är så otroligt glad att jag fått uppleva Tokio Hotel på tyska, i Tyskland, under deras ”Zimmer 483″-turné, innan de blev världskändisar.
Efter konserten stod vi med en massa andra fans vid grindarna i flera timmar, tills bandet åkte därifrån i sin turnébuss. Då återvände vi till centralstationen där vi ”övernattade” med några fans som skulle åka till Berlin morgonen därpå. Den andra tjejen sov större delen av natten. Själv satt jag och de tyska tjejerna och pratade om konserten och tittade på varandras bilder och videor.
Kring halv fyra på morgonen väckte jag min resekompis och vi gick iväg till busstationen för att vänta på bussen som skulle ta oss hem till Sverige kl fyra. Klockan blev fem. Ingen buss. Vi tappade känseln i våra händer och tår. Klockan blev sex. Fortfarande ingen buss, och vi började få panik. Ringde hem till pappa (haha, det var den första lösningen jag kom på) som sa att det fanns tåg vi kunde ta. Lyckades göra mig förstådd vid servicedisken framåt sju, killen som hjälpte till var oerhört vänlig och gav oss extra hjälp vid biljettautomaten. Vi fick lov att vänta till åtta på att tåget skulle gå. Många byten på vägen mot Sverige, så jag var tvungen att hålla mig vaken för att vi inte skulle hamna fel. Till slut kom vi ändå fram till Malmö igen (och då bar det av mot Stockholm för min del).
Inför alla resor jag gjort efter denna, så har jag alltid skaffat någonstans att övernatta, jag har alltid kollat att det finns flera resealternativ ifall det skulle hända något med tåget/bussen/vad jag nu reser med, och jag ser alltid till att ha en reservresekassa på bankkontot. ;)
Här kommer några foton från konserten, inte så bra kvalitet men jag skyller på min dåvarande kamera. ;)
Fler inlägg om: Hannover, konserter, mina foton, Tokio Hotel, Tyskland
Reserapport från Bryssel
Äntligen hemma! Så här mycket problem och trassel har jag aldrig förut haft på en resa, men det beror ju på det här hemska snöiga vintervädret… Egentligen skulle jag ha kommit hem redan vid midnatt, men det var för mycket dimma på Bromma flygplats, så vi var tvungna att flyga vidare till Arlanda för att landa. Därför missade jag också bussen hem till Örebro igår kväll, så det blev en extra natt på vandrarhem och buss idag istället.
Men själva resan var fantastisk!! Kom fram till Bryssel på eftermiddagen i onsdags, och träffade mina kompisar på Zuid-stationen. Sedan åkte vi förbi arenan för att spana lite. Över 90 tält redan kl 16 – dagen före konserten! o.O Så tog vi bussen hem till T, hon bor på ett ställe som heter Halle. Vi fick låna hennes mammas bil, för att kunna ta oss till tågstationen tidigt på morgonen och kunna ta oss in till Bryssel igen. Byarna och de mindre samhällena i Belgien är riktigt mysiga, med alla stenhus, tegelhus och smala gator. Men de där smala gatorna är inte alls roliga att köra bil på! Dessutom var just den här bilen väldigt svår att köra… Men jag fick oss hem och sedan också till stationen, så det är jag stolt över!
Det blev läggdags tidigt på onsdagen, eftersom vi skulle åka från Halle redan kl 6 nästa morgon. Försov mig litegrann, men lyckades ändå kliva upp kring kvart över fyra på morgonen för att hinna duscha. Det gick inget tåg in till Bryssel så tidigt, så vi fick ta en buss istället. Vi kom fram till arenan precis efter kl 7.
Som vanligt fanns det inget organiserat kösystem… Efter några timmar kom några vakter och började placera ut staket – rakt över köplatsen, genom folkmassan, smart. Det var meningen att alla med nummer skulle stå på ena sidan, och alla utan könummer på andra sidan staketet – men det fungerade ju som vanligt inte. Ledsen, men vill man att ett sådant system ska fungera, behöver man förbereda det INNAN alla fansen kommer dit och köar. Som det var nu, så blev det en del bråk, speciellt några fans var särskilt aggressiva. Det är så tråkigt när det blir så – vi är ju alla där av samma anledning, att se vårt favoritband live.
Dagen blev hyfsat trevlig till slut ändå. Trångt, som vanligt, inget utrymme att sitta. En stund kring lunch lyckades jag, T och E sno åt oss tillräckligt med plats så att vi kunde sitta ner två i taget, så jag satt väl totalt en halvtimme under hela dagen. :P Det regnade lite då och då, men det var inte så jättekallt. Jämfört med Sverige var det rena sommaren! Ingen snö, och flera plusgrader – nästan 7-8 grader varmt under dagen tror jag! Helt underbart för mig som vant mig vid över en meter snö överallt… På eftermiddagen, när tiden nästan stod stilla, tog jag fram en bok jag hade med mig. Läsandet lät mig också glömma min värkande rygg och ben…
Insläppet, kaos som vanligt. Någonstans nästan precis bakom mig var det en tjej som blev så klämd att hon nästan fick panik för att hon inte kunde andas. Jag bara koncentrerade mig på att hålla mig kvar stående, och komma fram till grindarna i ett stycke… Väl innanför biljettkontrollen var det full fart som gällde – nerför trapporna ner till källaren för att komma till ståplatserna. Slängde ifrån mig jacka och väskor vid staketet mellan första och andra sektionen, och skyndade mig fram till T. Rad 8 på Georgs sida, kanske 5 rader från catwalken. Helt okej plats! Sedan kunde jag ta mig ända fram till rad 4 under början av konserten, utan att trängas faktiskt. Det var inget tryck alls på Georgs sida, inte i närheten av mig i alla fall. Skönt faktiskt – kunde njuta mycket mer av konserten då.
Och konserten var bra!! Häftig scen, bra musik (älskade hur de gjort om vissa av låtarna!), såååå otroligt kul att se Georg och Tom spela andra instrument än de vanligtvis gör (syntar och piano), och Bills scenkläder var faktiskt coola. Lite löjliga och töntiga, såklart, men samtidigt coola. Han är nog den ende som lyckas med det! Och motorcykeln var faktiskt också helt okej. ;)
Vet inte riktigt vilken del av konserten som var bäst. Georg som spelade synt, ”Zoom Into Me” där Tom spelade piano (som tog eld på slutet) – så vackert! – eller kanske ”Dogs Unleashed” med Bill som dansade på och omkring motorcykeln, eller mixen mellan ”Screamin’” och ”Monsoon”, eller filmen som spelades upp i en av pauserna och visade killarna när de var små, eller ”World Behind My Wall”… Det fanns så många underbara tillfällen! Jag kan ju lugnt säga att de 11 timmarna utomhus och 2 timmarna inomhus var sååå värt det!
Jag kommer att lägga upp några bilder och videor strax.
Fler inlägg om: Belgien, Bryssel, konserter, resor, Tokio Hotel
Ändrade planer
Resan blev inte alls som jag tänkt mig. Har bokat om i stort sett allting nu, utom flyget. Så det kommer bli så här:
Tisdag kl 18: buss till Stockholm
Tisdag kl 21: incheckning på vandrarhem över natten
Onsdag kl 9:30: buss till flygplatsen
Onsdag kl 11:50: flyget lyfter, mot Bryssel
Onsdag kl 14:10: framme i Bryssel, tåg till city
Torsdag: konsert!
Fredag kl 19:15: flyget lyfter, mot Stockholm
Fredag kl 21:35: hemma i Sverige igen
Fredag kl 22:30: buss hem till Örebro
Lördag kl 01: hemma igen
Jobbigt schema! Men konserten lär vara värd allt detta krångel med resan… Hoppas jag! ;)
Fler inlägg om: resor
Tågkaos
Det här tågkaoset börjar ge mig lite panik. Igår kväll var det visserligen stora förseningar, en tågen gick i alla fall. Idag är varenda tåg som går mellan Stockholm och Göteborg inställt. Inte bra. Inte alls bra. Idag är måndag. Onsdag morgon före kl 7 är det tänkt att jag ska åka till Stockholm. Om det tåget är inställt kommer jag inte att kunna ta mig till Bryssel. Ingen konsert, med andra ord. Inte alls bra! Några pengar kommer jag inte heller kunna få tillbaka i så fall, möjligtvis för tåget, men inte för flyget…
Varför kunde inte vädret bli bättre i tid? För typ en vecka sedan, eller nåt. Så att det inte var några trafikproblem nu. Varför?!
Flyget fixat
Mm, äntligen har jag fixat flygbiljetter till Bryssel i februari. Naturligtvis hade biljetterna för det tidiga flyget hem hunnit ta slut, så jag fick ta det senare flyget. Förhoppningsvis blir det inga förseningar, utan jag hinner med bussen eller tåget från Stockholm till Örebro. Hoppas jag! Man vet ju aldrig så här på vintern.
Fler inlägg om: Belgien, Bryssel, flyga, resor
Tokio Hotel, Stockholm 8 september – del 4
Sista delen!
Efter att killarna skakat hand med alla så gick de ett varv till för att signera det vi hade med oss. Jag missuppfattade det, och trodde att de skulle gå två varv, och signera en sak i taget (haha, dumma jag!), så jag räckte bara fram boken jag hade med mig. Sedan såg jag dem gå fram till fotograferingsväggen och börja stoppa undan pennorna – så jag frågade dem, över rummet, ifall de kunde signera tröjan också. Javisst, självklart, svarade de, hämtade tröjan och höll upp den mot väggen medan de skrev. Sedan kom Georg fram till mig med den, med ett leende… Om han ändå kunde sluta le mot mig! *smälter vid tanken* Nej, förresten, jag ångrar att jag sa så! x)
Några av oss hade presenter till dem. Blommor, tröjor… Jag gratulerade Gustav och gav honom presenten från tjejen utanför hotellet. Och så hade jag ju mitt lilla brev/kort… Gick fram mot Georg för att ge det till honom – samtidigt som han sträcker fram handen och precis får tag i det, så tar Bill tag i det och tar det ur Georgs hand, och säger ”Thank you!” – så typiskt Bill, haha!
Sedan var det dags för fotograferingen. Vi började från mitt håll, så jag var nummer tre på tur. Mina ben darrade lite när jag gick fram till dem. De stod där och log, tittade på mig – och så fick jag stå mellan Bill och Georg. Lycka! *haha* Hade tänkt lägga armen om dem, men Bill, som är så lång i vanliga fall (190 cm), hade skor med höga klackar, så han blev extra lång!! Och jag ville inte riskera att lägga min arm för långt ner. ;-) Det kändes fel att bara lägga armen om Georg, så jag nöjde mig med att bara nudda vid dem… Men Bill la sin arm om min rygg, och det var underbart!
En sak kommer jag aldrig att glömma i alla fall – tjejen som tog fotona tog två bilder på mig tillsammans med killarna, eftersom hon tyckte att det första inte blev så bra. När hon tagit den andra bilden sa hon ”Perfect”, lite lagom tyst sådär. Då sa Tom ”Perfecto!” med lite brytning, på skoj – det fick mig att le lite. Sekunden efter, när jag är på väg ifrån dem, hör jag Bill bakom mig säga ”Perfecto!” med ÄNNU mer brytning! Hahaha, jag fick lust att bara gapskratta, för det är så typiskt tvillingarna! Jag minns inte riktigt vad jag gjorde, men jag hämtade i alla fall min kamera och ställde mig på min plats igen, har för mig att jag tittade lite snabbt mot killarna också och log på grund av det där ”Perfecto”…
Det var ett par små pojkar som fotograferades med dem också, en i taget. Killarna log när den första stod hos dem, de tyckte väl att han var gullig. Sedan kom det fram en ännu mindre pojke, hur söt som helst. Och killarna (och vi) bara ”awww!!!”. Ni skulle ha sett Bills gigantiska leende! Varenda en i bandet log, underbart! Till och med Gustavs mungipor pekade lite uppåt, hihi! ;)
Träffen var slut efter kanske 15 minuter eller så, så det gick egentligen rätt snabbt. Ändå var allt så avslappnat, mycket tack vare att killarna själva var så lugna och avslappnade. Det märktes att de gillade att träffa oss fans, trots att de var trötta efter alla intervjuer. När de gått igen åkte vi ner till stora ingången, där vi gick ut. När vi kom ut där, så fick vi genast en massa blixtar i ansiktet! Haha, en massa fans kom fram och ville fota oss där vi stod. Kändes som om vi var kändisar eller nåt. ;-) Sedan fick jag berätta om m&g-en för en massa nyfikna fans, och visa foton, och det gjorde jag så gärna. ^^
En timme senare kom Tokio Hotel äntligen ut. Jag är SÅ glad att de inte åkte därifrån bakvägen! Alla som stått där i 10-11 timmar (ja, kortare också, såklart) var verkligen värda att få se dem under de 3 minuter de var utanför hotellet och skrev autografer. Själv brydde jag mig inte om några autografer. Jag stod alldeles vid deras bil och filmade istället (och försökte undvika alla andra bredvid mig som också filmade och var i vägen ;-) plus deras livvakter). Killarna gick bara en meter ifrån mig, eller mindre. Vi sjöng ”Happy Birthday” för Gustav, och han applåderade oss. Han uppskattade det säkert! Sedan hoppade de in i bilen, och jag stod precis vid fönstret och tittade in på dem. De syntes inte speciellt bra genom de tonade rutorna, man såg bara fyra skuggor. Men de satt i alla fall där och såg oss, så jag bara log och vinkade tills de hade åkt.
Ja, sedan var dagen över. Killarna åkte till Arlanda för att åka vidare till Finland, och jag gick med Madde och hennes två kompisar till Centralen. Tack tjejer, för att ni hängde med mig! Det var så kul att träffa er (igen) och prata en massa!
Ett stort TACK också till Universal Music! Det här har jag drömt om i flera år, ni gav mig den bästa dagen i mitt liv (hittills)! Tack!
Fler inlägg om: resor, Stockholm, Tokio Hotel
Tokio Hotel, Stockholm 8 september – del 3
Så, då har jag kommit till näst sista delen av min rapport från Tokio Hotels besök i Stockholm igår…
Jag halvbodde på Centralstationen under dagen. Gick dit och snyggade till mig lite inför M&G-en. Sedan skrev jag klart mitt kort/brev till Tokio Hotel, och sprang iväg för att träffa tjejerna vid hotellet en sista gång medan jag väntade på att klockan skulle bli sju. En tjej bad mig ge hennes present till Gustav åt henne, eftersom vi inte visste om de skulle komma ut eller inte. Självklart ställde jag upp på det!
Strax efter kl 19 mötte jag Madde, Kenza och alla meet & greet-vinnarna. Maria som vann NRJs tävling hade varit utanför NRJ-huset när de ringde upp henne på morgonen, fast hon hade varit på andra sidan, vid dörrarna. Nu idag fick jag reda på att hon heter Chabelar i fanklubben – och det vet jag ju absolut vem det är! :D Jättekul att träffa dig, Maria! (ifall du läser det här) Det var också jättekul att träffa dig Saku – enda killen som vunnit! Jag tyckte det var så underbart kul att vi inte bara var tjejer som skulle dit…
Vi möttes upp av en kille från skivbolaget, som tog oss in bakvägen på hotellet. Vi åkte upp med hissen, hur många våningar vet jag inte, men vi var högt upp! Vi fick stå där i korridoren och vänta ganska länge, kanske 20 minuter, medan folk från skivbolaget och THs team gjorde i ordning rummet där vi skulle vara. Det var några fler där också, dels en utländsk kille med en liten pojke (vi fick senare veta att det var Andy från Oasis – wow haha!) och en blond tjej med två små pojkar (ett fan utanför sa senare att ”det där är ju Magdalena Graafs pojke” – så det var väl antagligen hon som var där med dem också, haha, mitt andra ”wow”! Pinsamt att jag inte kände igen någon av dem… Edit: Tydligen var det Hannah Graaf och hennes pojkar, inte Magdalena.).
Medan vi stod där och väntade kom Bills nya bodyguard ut till oss. Han som var med Bill på Dior i Paris. HAN.ÄR.GIGANTISK!!! Över två meter lång. Han stod nästan och böjde på huvudet vid hissarna… Han gick fram och tillbaka flera gånger bakom min rygg, det kändes lite läskigt, haha!
Sedan fick vi äntligen komma in i rummet. Det var rätt litet, så vi fick lov att stå i en svängande rad där inne för att få plats. Folk från skivbolaget var också där (kul att träffa er!) Jag stod nästan sist i raden, rätt skönt. Fast jag hade taklampan ”i vägen” nästan hela tiden…
Vi fick veta reglerna – fotografering var tillåten, killarna skulle gå runt och hälsa på oss allihop, men kramar och pussar var inte tillåtna! ;-) På slutet skulle alla som ville få fotograferas tillsammans med bandet.
Sedan kom de äntligen!!! Ååh, de var så fina! Först kom Tom, han hade fortfarande skjorta, precis som på morgonen, med en svart t-shirt under. Kändes konstigt att se honom i skjorta. XD Jag måste erkänna att jag varit lite orolig för att han skulle ha förändrats lite som person också, i samband med sitt stilbyte… (Jag har alltid känt mig lite illa till mods omkring killar med hans nya stil… *skamsen*) Men så fort han kom fram till mig, skakade min hand och såg mig i ögonen, så blev jag alldeles lugn igen. Han är precis den han alltid varit. Samma Tom som förut. Fortfarande samma underbara ögon och leende mungipa!
De andra var också precis som förut. Bill har minst lika underbara ögon som Tom, haha det är nästan oundvikligt att drunkna lite i dem! Visst, jag gillar fortfarande inte hans nya stil, men ögon kan inte förändras… Och inte leenden eller skratt heller – åh vad jag älskar Bills skratt!
Georg log mot mig, som han alltid gjort när jag träffat honom. Det är många som tycker att han inte är snygg, eller till och med att han är ful – men jag tror att de flesta av dem nog aldrig sett honom på riktigt. På riktigt är han så snygg! Och speciellt på så här nära håll! Älskar hans leende! Gustav var också trevlig, som vanligt. Det kändes lite ovant att se honom i glasögon, men han passar i det. Det passar också bra med svart hår till de svarta glasögonen, det är snyggt!
Fortsättning följer…
Fler inlägg om: resor, Stockholm, Tokio Hotel
Tokio Hotel, Stockholm 8 september – del 2
Efter NRJ åkte jag tillbaka till Centralstationen och skaffade lite frukost, och surfade litegrann. Visste inte riktigt vad jag skulle hitta på, så jag stannade där i en timme ungefär. Sedan tänkte jag att jag lika gärna kunde gå en sväng på stan. Efter några minuter kom jag fram till ett hotell som en kompis för flera år sedan berättat att Backstreet Boys brukade bo på när de var här under 90-talet. Jag såg flera små grupper av TH-fans utspridda kring ingången, så jag gick fram och småpratade med några av dem. De hade alla bestämt sig för att stanna där, och när hotellets vakter började ställa upp staket för att hålla fansen ur vägen för gästerna, så kom det bara fler fans…
Jag stannade kvar där, eftersom jag ändå inte hade något att göra på hela för- och eftermiddagen. Hittade dessutom några trevliga fans att umgås med. Så länge vi inte störde, så tyckte jag inte att det gjorde så mycket att jag också satt där ute, även fast det kändes lite fel…
Vid lunch gick jag ifrån, för att vara med på Tokio Hotels chatt via Aftonbladet.se. Det var väl en okej intervju, inga superspeciella frågor, men det är det ju sällan. Synd att de hade så kort tid på sig. Chatten varade bara 20 minuter, och det tog lång tid mellan frågorna och svaren. Det innebar att de knappt svarade på några av alla de 8000 frågor som skickats in! Men det var ändå kul att de chattade med fansen!
Sedan gick jag tillbaka till mina nya kompisar, som hade hållit min plats åt mig medan jag var borta. Jag fick veta att Kenza kommit dit precis efter att jag gått därifrån, hon skulle ju intervjua dem vid halv två. När jag träffade henne på kvällen sa hon att intervjun gått bra, det var ju skönt! Det måste ha varit fantastiskt att få intervjua killarna! Det är en dröm jag fortfarande har, och jag hoppas av hela mitt hjärta att den någon gång blir verklighet!
Ja, sedan satt vi där ute några timmar till. Vi pratade med folk som kom ut efter sina intervjuer, fick veta att killarna ville komma ut till oss, men att de inte visste om de kunde, eftersom de låg efter med schemat. När jag kom hem fick jag veta att några fans gett upp där under eftermiddagen och åkt hem. Jag tycker synd om dem… Killarna kom ju faktiskt ut tillslut. Men dit kommer jag om en stund!
Framåt fyra började jag må illa på riktigt, av nervositet alltså. Jag avslöjade också för de tjejer jag umgåtts med under dagen att jag skulle gå på meet & greet-en. De skulle ju ändå se mig gå med M&G-gruppen senare under kvällen, så jag såg ingen mening med att hålla tyst om det längre. Tjejernas reaktion när jag avslöjade det här var chock, haha, såklart! Dels chock över att jag skulle få träffa killarna, och sedan utbrast några ”MEN VARFÖR SITTER DU HÄR?!?!?!” Haha, vad skulle jag annars hitta på att göra under dagen? Jag sitter hellre tillsammans med en massa fans och har kul än att sitta ensam på Centralstationen. :P
Min berättelse från träffen med bandet kommer i nästa inlägg. Här avslutar jag med att säga TACK till alla underbara fans jag träffade där utanför hotellet! Daniela, Angeline, ”liebe Tomii”, ”lollipop”, du från Odensbacken, ni tjejer från TU, och alla andra som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på. (Jag är sämst på att komma ihåg namn, sorry!) Jag hade en så underbar eftermiddag tillsammans med er!
Fler inlägg om: resor, Stockholm, Tokio Hotel
Tokio Hotel, Stockholm 8 september – del 1
Nu har det gått ett dygn, ett och ett halvt om man räknar från början av alltihop igår. Och jag har fortfarande svårt att fatta att det verkligen hänt!
Jag klev kl två förra natten, bussen mot Stockholm gick kl 03:50. Det var fem fans till som skulle med samma buss, men jag känner ingen av dem sedan tidigare. Vi slog ändå följe till NRJ, vi var framme där vid 06:45 ungefär. Det var redan en hel massa fans där, och när klockan närmade sig halv åtta var vi säkert 70-80 stycken. Det var härlig stämning, mycket energi i luften. Tokio Hotel var ju på väg dit!
Träffade Ina också, som var där med två kompisar och filmade för sitt projekt om fans. De var med under hela dagen och filmade fansen i allmänhet och några utvalda fans i synnerhet. Förhoppningsvis fick de en massa användbart material. Hon lovade mig att få se slutresultatet, och det ser jag fram emot. Underbart att ha hela dagen dokumenterad!
Ja, hur som helst. Medan vi stod där utanför NRJ kom Gert Fylking cyklande! Haha, fast jag kände inte igen honom. Det var en av de andra tjejerna som sa, när han gått in, att det var ju Gert! Tog bild på hans cykel i alla fall. x)
Kl åtta plockade en massa tjejer fram sina mobiltelefoner och slog på högsta volym för att vi skulle kunna lyssna på radiointervjun live, där vi stod utanför radiostationen. Några minuter i åtta kom en svart van åkande, men den vände. Sedan hörde vi dem säga på radion att Tokio Hotel var i studion, så det var deras bil vi sett. De gick in på andra sidan…
Det var en underlig känsla att höra dem intervjuas, och veta att det bara var några väggar som separerade oss från dem. De spelade en hel del musik, bland annat Monsoon och Automatic. Det var så underbart – vi hade allsång utanför! Alla sjöng med i Tokio Hotels låtar, jag undrar om de hörde oss dit in… De hörde oss åtminstone när vi (okej, inte jag, men andra av oss…) skrek!
Intervjun var okej, tyckte jag. Jag irriterade mig på att de tog upp Chantelle, kan inte Tom få slippa diskutera vilka han umgås med? Vi fick också veta att Gustav precis blivit av med körkortet på grund av den där spårvagnsolyckan han orsakade i våras. Det hade jag räknat med, men det är ju ändå tråkigt… Hoppas han får tillbaks det snart! Det enda jag verkligen irriterade mig på, var att deras tolk pratade i munnen på Bill! Det gjorde att man knappt hörde vad någon av dem sa. Det bästa hade varit om hon låtit Bill (och de andra, men det var mest Bill som pratade) prata klart, och sedan översatt. Jag försökte koncentrera mig på killarnas röster, men hennes röst över alltihop var så irriterande!
Ja, sedan när intervjun började gå mot sitt slut försökte vi (ganska desperat) lista ut vilken utgång de skulle ta. Någon sa, att om alla står på samma sida, så är ju chansen större att de går ut där. Och eftersom nästan alla andra stod vid bilarna, så sprang alla vi andra också dit. Men när vi väl kom fram var det så många där, så att vi som kom sent, och speciellt korta jag, inte kunde se något alls. Precis när jag tänkte säga till några andra att det inte var någon mening att stå där, så sa de på radion att killarna skulle hälsa på fansen vid port 35 – det var ju där vi stått hela tiden! Snacka om att vi rusade tillbaka!!!
Och det var tur att vi gjorde det, de få av oss som sprang tillbaka. Strax efter att vi kommit fram till porten igen, så öppnades två fönster en våning upp, och Gustav, Bill och Tom vinkade till oss! Många fans skrek, alla vinkade som galna, och fotograferade. Det var så underbart att se dem! Alla hade solglasögon – och Tom hade skjorta!! Jag har nog aldrig sett honom i skjorta förut, haha! Men självklart var också den oversize. ;)
Här kommer några bilder från NRJ! Jag har klippt ut den del av fotona där killarna är, och så har jag fixat med färger och ljus för att de ska synas, så bilderna ser lite konstiga ut…
Fler inlägg om: mina foton, resor, Stockholm, Tokio Hotel
1 år sedan konserten i Bryssel
Det har redan gått ett helt år sedan jag såg Tokio Hotel live i Bryssel (för andra gången, och för tredje gången totalt). Jag kommer ihåg dagen som om det vore för bara någon vecka sedan. Köandet var…hemskt! Haha! Packade som sillar redan från tidiga morgonen, jag och T turades om att sitta ner under eftermiddagen på en liten plats som vi lyckades utöka lite under ett par timmars tid. Men jag fick i alla fall en jättebra plats ungefär precis där jag hade tänkt mig – på höger sida precis vid den lilla scenen.
Det var första gången jag hörde Geh live, och jag älskade den!
By Your Side (och originalet An deiner Seite, såklart) får mig alltid att bli tårögd…
Jag längtar så himla mycket efter nästa turné! Och då ska jag stå längst fram på Georgs sida! Enda platsen som jag fortfarande inte stått på, av dem som jag vill testa… ;)
Tråkiga gamla Sverige…
Jaha, så var man då hemma igen… Vill tillbaka till Hamburg! Vill träffa er igen! T, E, R, S – wir werden uns wieder sehen!
Det här var den absolut bästa helgen jag haft på mycket mycket mycket länge. Kommer aldrig att glömma! <3
18 timmar!
Bara 18 timmar kvar tills vi landar utanför Lübeck!
Alla biljetter utskrivna. Bara incheckningen kvar. Och packningen!! o.O
Nedräkning
20 timmar kvar tills vi lyfter! Borde nog sova omkring 10 timmar innan dess, vilket ger mig 10 timmar över, och av de timmarna kommer jag att vara vaken i minst 6 – då borde jag alltså lägga mig om 4 timmar. Haha, som om!
Bara en dag kvar!
Om mindre än ett dygn sitter jag på planet, på väg mot Hamburg! Yey! Den dagen har känts sååå långt borta, det var ju en månad alldeles nyss! Men nu är det alltså dags. Har fortfarande inte gjort något av det där jag sa igår att jag måste göra, så idag blir det stressigt värre… Men det ska fixa sig.
Åh vad jag längtar till imorgon! Då får jag äntligen träffa T igen! Henne har jag inte träffat sedan början av mars, då jag bodde hos henne en knapp vecka när jag var i Belgien (och Nederländerna) på konsert. Det här ska bli så kul!
Menmen, nu har jag massor att göra, som sagt. Frukost har jag precis ätit, så nu ska jag städa lite till, innan jag drar in till stan.
Dyr euro
Euron kostar omkring 10,30 kr nu. 10,50 kr hos Forex…
Tror att jag har fixat det mesta inför resan nu. Ska bara till banken imorgon och sätta in lite pengar, åka förbi en parkering och kolla ifall de tar kortbetalning eller om jag måste leta fram en massa mynt, och så måste jag såklart köpa bussbiljetter till Skavsta, skriva ut alla biljetter, och checka in till flyget. Och packa såklart!
Så mycket att göra, så lite tid kvar…
Nu ska jag fortsätta städa! Har köpt Dextrosol också, så nu ska det gå undan! ;)