Jag hörde på radion igår att Ulf ”Uffe” Larsson dog dagen innan, bara 53 år gammal. Jag blev lite tårögd där jag satt i bilen på väg hem. Uffe gjorde väldigt mycket, och jag känner inte till allt. Men för mig kommer han alltid att vara Söndagsöppet. Jag växte upp med det programmet, och med Uffe. Självklart känns det då sorgligt när han helt plötsligt är borta.
På väldigt kort tid har tre stora personer försvunnit – Michael Jackson, Patrick Swayze och Uffe Larsson. Sorgligt, det är det. Jag börjar själv känna mig lite gammal nu också. När man börjar känna till en massa folk som dör, då börjar man bli gammal – eller åtminstone så är man inte liten längre. Fast det är klart – jag kände ju till både Eva Remaeus (då var jag fem år), Allan Edwall (då var jag nio) och Astrid Lindgren (då var jag 14) – och jag var fortfarande bara ett barn. Så man kanske inte blir gammal bara för att man känner till folk som dör…
Ett par videor till Uffes minne.